CITAT (4:an @ 23-12-2009, 13:02)
Jag tänker mycket på vilket förhållningssätt främst föräldrar har till sina barn...vilka signaler ger man sitt barn när man sätter egoismen framför barnens behov...."jag är så trött jag orkar inte nu, gå och lek"....hur mycket tid man tillåter sitt barn tillbringa framför tv:n eller datorn...(jag är inte stenåldersgammal)..hur mycket ork och tid tar man till sina barns fritidsintressen....på vilket sätt uttrycker man sig kring flick- och pojkleksaker.....hur uttrycker man sig kring invandrare....hur mycket tid ger man till de gamla i familjen och vilka signaler ger det....köper man ut sprit? "ja,ja vi skall köpa glass på vägen hem från dagis bara du kommer nu" barn som leker ute ensamma vid 2-3 års ålder...var är föräldrarna?? listan är oändlig.....tyvärr!
Mina barn fick se ganska mkt på TV o spela dator så mkt dom ville. Det enda jag brydde mig om var att dom gick o la sig i rimlig tid.
Fritidsaktiviteter? inga särskilda, jag skjutsade dom till teater-fritidsgården.
Ändå har dom blivit ganska normala människor.