En gång när jag inte kunde sova, kom jag att tänka på tiden.
Hur definierar vi tiden och hur lång är den egentligen.
Är den lika lång eller kort för alla?
För mig är det händelserna runt omkring som påverkar min tidsuppfattning i mycket.
Väntar jag på något roligt då kryper tiden fram, men är det något besvärligt och otrevligt får tiden en hisklig fart.
Och när man var barn var ju tiden lång till allting. Tänk så länge det var till ett skollov, trots att det bara var några dagar kvar och när skollovet äntligen kom, varade det ju en hel evighet, på den tiden var ju tre månader en hel evighet.
Nu tycker jag att dess äldre man blir, dess fortare går tiden.
Om jag då går tillbaka till barndomen och hur lång tiden var då, får jag mig en tankeställare. Är det så att vi definierar tiden olika i olika åldrar?

Dess längre tid man har kvar av livet dess längre verkar tiden vara, men med stigande ålder blir tiden knappare och knappare.
Och nu har man kommit i en ålder så man hinner inte mera än två hick, hick mellan vår och ny vår igen.
Nu säger nog några, " Men vad bra, då har ni gamlingar alltid vår"
Vad hade hänt om jag hade skrivit från vinter till ny vinter?
Men hur lång är egentligen tiden???
Ett litet exempel.
Jag har levt i nästan sju år tillsammans med, Farmor. Hon hade i tio, elva år levt tillsammans med sin ,Mormor som levde samtidigt som fransosen Napoleon spred skräck i Europa.

Alla tycker vi väl att början av artonhundratalet är det flera evigheter sedan. Men när vi tittar med ett sådant perspektiv, så är tydligen inte tiden så lång.
Hur uppfattar ni tiden? Vad påverkar er syn på tiden.

Saxat ur en lokal tidning:

"Kära läsare, du är väl med din tid? Har läget under kontroll och hänger med på vad som händer. När det händer. Uppdaterad, som det heter numera.
Du följer helt enkelt med din tid och är dessutom snabb i din uppfattningsförmåga - kanske rentav till den grad att du ofta ligger steget före, som man brukar säga.
Vi vill inte på något vis racka ned på dig om du har den självbilden, men vi kan tala om för dig att du har fel. Fullständigt fel.
I själva verket ligger du hela tiden efter din samtid. Är du med på noterna och hajar galoppen har saker och ting redan hänt. Så är det.
Och det beror på att du är lite väl långsam i reaktionerna.
Att så är fallet har vi inhämtat från modern forskning kring vårt kanske sinnrikaste organ, hjärnan.
Om du till exempel sätter ned fingret i varmt vatten har du inte en susning om att vattnet är varmt förrän en halv sekund efteråt. Så lång tid tar det nämligen för hjärnan att registrera signalerna från fingret i vattnet.
Konskekvensen av det blir att allt som du uppfattar ske runt omkring dig redan har skett. För en halv sekund sedan. Du är helt enkelt passerad. Dagligen och stundligen.
Det gör att du har små möjligheter att påverka. I alla fall saker som händer inom loppet av en halv sekund. Och det kan ju vara ganska mycket det - det vet i alla fall den som någon gång tittat på ett 100-meterslopp. Där är det ju tiondelarna som avgör.
Inte blir det bättre åt andra hållet, när du ska till att göra något själv. Folk som vid experiment uppmanats röra på en hand är ännu något långsammare. Från klartecken att röra handen tar det hjärnan en kvarts sekund att förbereda sig. Efter en halv sekund fattas beslutet och efter 0,6 sekunder kommer själva rörelsen.
Så det går långsamt.
Vad vi inte får kläm på är det där 100-metersloppet. När vi ser löparna gå i mål har de ju - enligt det här - redan gått i mål för en halv sekund sedan. Ska de få tillgodoräkna sig den tiden?"

Inte utan att man blir lite stressad.
Men visst är det som du säger Ann, att det bara är ett par hick mellan vårarna. Eller andra årstider och helger, tycker inte det är längesen det var jul förra gången. Det gäller verkligen att vara medveten om vad som händer varje dag och inte bara låta tiden förbrukas.

Hittade detta på nätet.
"2000 år har snart gått av den västerländska tideräkningen. Men vad är det som har gått och vilken outsinlig källa kommer detta något ifrån? Vad är tid? Populärvetenskaplig litteratur ger inte mycket till svar, men en sak är säker, Albert Einstein dyker ofelbart upp i texterna. Men han beskriver hur tiden beter sig, inte vad den är. Ingen bok beskriver tidens fysikaliska natur. Författaren Paul Davies upplyser på ett par rader, att tiden tycks ha kontinuitet. Om tiden hoppar fram i små språng är dessa åtminstone så korta att de inte syns inom de små tidsintervaller som kan mätas med modern teknik. Och de är verkligen ofattbart små. Om den bråkdel av en sekund som är möjlig att mäta idag, förlängdes till en sekund, så skulle hela sekunden bli större än universums ålder. Men inte svarar det på vad tiden är.
En meter är ju alltid en meter. Blir man osäker på sträckans längd, kan man lätt ta metron till Saevres och kolla arkivmetern, när man möter våren i Paris. Det är värre med sekunden. Klockor mäter som bekant intervaller, men inte hur snabbt tiden går. Gökur som atomur berättar bara att tidens hastighet är en sekund per sekund, en timme per timme. Om klockan verkligen går fortare på semestern än på arbetstid, får vi aldrig veta. Ingen har varit förutseende nog att placera en arkivsekund av rätta hastigheten i ett tidssäkert kassavalv i någon läcker huvudstad. Kanske hade det inte hjälpt. Enligt vetenskapen och filosoferna går inte tiden, förflutet och framtid är enbart intellektuella spetsfundigheter och språkliga konventioner utan fysisk motsvarighet. Upplevelsen av tidens flykt är bara hjärnprocesser jämförbara med illusionen av att snurra när man är yr. Intressant nog kan tiden, trots att den inte går, ändå sakta farten till den grad att klockan stannar. För att undvika denna penibla situation bör man undvika att färdas alltför nära ljushastighetens 300 000 kilometer per sekund och naturligtvis hålla sig på respektfull distans från universums svarta hål."





För mig går tiden alldeles för fort. Ibland vill jag stoppa klockorna, men det hjälper ju inte. Tiden går ändå.... eller gör den inte
Förr var åren 12 månader långa. Nu känns varje månad som en vecka.
Måhända det är rädsla som gör att vi uppfattar det som tiden skulle rusa iväg. Barn är sorglösa sägs det.... för dem går tiden inte för fort.

[QUOTE]

Jag trodde att du var Felix Matte, men nu börjar jag undra om du inte är Bodil Jönsson?

Baileys tryffeln åkte precis in i kylen
och så sätter jag mig vid datorn igen och ser att jag kanske är Bodil Jönsson
Vem tusan är Bodil Jönsson???????

(källa: susning.nu)
Bodil Jönsson, professor och författare.
Hon var en av medlemmarna i TV-programmet "Fråga Lund", där hela den kunskapstörstande delen av Sverige kunde ställa frågor. Hon svarade främst på frågor rörande fysik och angränsande ämnen. Numer är hon professor i rehabiliteringsteknik och arbetar på Certec?, en avdelning inom instutionen för designvetenskaper på Lunds universitet.

Under senare delen av 1990-talet ägnade sig Bodil Jönsson sig åt att fundera över tid, vad tid var och vad vi gör med den. Dessa funderingar har resulterat i ett antal populära böcker om ämnet. "Tio tankar om tid", "I tid och otid" samt "Tankekraft" är några i raden.

Tack Betty!
Jag är just på väg till stan och hann inte börja leta.
Nu blir det ett besök i bokhandeln
man blir ju nyfiken

om tid ,,,är en av mina återkommande tankar
o jag har kommit fram till (så här långt )
att
när man är barn o tänker tid så har man inte så mycket att jämföra med
är man sju år så har man sju år att jämföra med o då är sju år hela livet

men som vuxen så om vi tar mej som har levt 57 år
då är 57 år hela livet som jag har att jämföra med o då blir de kvarvarande
eventuella 20 åren ganska korta för jag har ju en massa tid som redan gått o jag vet av erfarenhet att 30 år har bara swichat förbi då jag ser tillbaka på dom ,,barnen är inga barn längre dom har egna ,,,
så de resterande åren swichar som sekunder de gäller att hålla i sej

jag körde en gammal dam en gång (då hade jag fortfarande mindre tid bakom mej men kände att det gick fortare på nåt sätt)
hon sa
att tiden gick så fort så de va bara jul o missommar hela tiden hon hann knappt me att byta sommargarderoben mot vintergarderob,
hon va 94 år

så e de.

tidsuppfattningen är nog olika olika tider o beroende på vad vi upplever o vad vi har upplevt


jo jag har alltid funderat kring tiden
undrar om de va budda som sa vi är en mikrosm i kosmos

Nu har jag varit och fyndat
2 st pocket för bara 55Kr/st
Tio tankar om tid & Tankekraft var det bokhandeln hade inne.
Har kikat litegrann i den ena och det ser ut att bli många intressanta timmar
i läsandets tecken

Får vi veta vad du tycker sedan?

Absolut

Tid är bara händelser. Tex så har vi döpt dygn efter jordens rörelse runt sin egen axel. Och vi har döpt jordens rörelse runt solen till år. Det delar vi sedan in i mindre rörelser / händelser som tex visarna på klockan. Så det vi kallar tio minuter är bara tio varv för minutvisaren på en klocka. Allt består av en följd av rörelser, det är vi själva som har uppfunnit tiden för att kontrollera dessa rörelser.
Det är min definition av tid efter grubblerier.

I skolan brukar vi klassiskt säga att det finns tre frågor som man inte kan svara på:

Vad är tid?
Vad är rum?
Hur stort är universum?

Det är bara att flundra vidare!

MvH

Hur många STRAXAR går det på en kvart?
ur Tio tankar om tid

Jag skulle in till blomsteraffären vid halv elvatiden i dag. Det satt en lapp på dörren "Kommer strax!". När jag kom tillbaka klockan elva så satt lappen kvar! Alltså svar: 0!
/Gunvor