Mycket skrivs och talas i dessa dar om människans bristande hänsyn till och misskötsel av djuren. Vissa tar den konsekvensen att de slutar äta animalier, länsar minkfarmar osv. Vi har föreställningen att vi inte "bara" kan vålla djuren skada utan också lidande.
Med hur tänker vi visavi floran?
Vi försöker tillse att en del utrotningshotade arter får skydd osv. Ute i "den vilda naturen" ser vi mest växterna som en population medan vi trädgårdsfans ju får möjligheten att möta växterna på individnivå.
Är växterna bara organismer vi visserligen kan vålla skada men inte lidande? Så länge vi inte direkt skadar "våra" växter är det OK att då delvis ringbarka, rotbeskära, konstavla osv? Var går gränsen för vad som är "rimlig hänsyn" visavi våra klorofyllspäckade vänner?
undrar Tingstäde