Våran 19åriga "bonn-katt" dog i förmiddags ...
Hon har nog aldrig varit sjuk en enda dag i sitt liv....

Vem bryr sig om en bonn-katt ???
Dottern som är hemma på jullov är otröstlig , trots att HON HAR två katter till....
En gammal nalle som inte gråtit på år hänger läpp och sulkar ... men gråta... nä, det har han inte lärt sig....

Katten fick ett långt och bra liv och skänke oss så många fina stunder, jag kommer att sakna henne... (får man som man göra det??)

Ja det är skälvklart att sörja sin familje medlem, för det är ju en i familjen så känner nog dom flesta, har själv en katt som är 17år och i mellan åt dålig så vi pratar om att åka till djursjukhuset med honom så att han får somna in men det är svårt.

Spelar det någon roll om katten är bonn- eller annat.
Det är klart man sörjer en familjemedlem Tröstekram till ledsen dotter och nalle

Bästa gammelnalle
Jag tycker personligen det är det finaste som finns hos en man att han kan visa känslor och gråta.
Glömmer aldrig när jag var 7 år och jag såg min pappa gråta för första gången i mitt liv. Det bet fast i mitt minne och jag är idag 58 år. Man bör visa sina känslor för barnen, jag fick nog en liten chock. Visserligen var det min lillasyster som gick bort men ändå.
Min sambo visar det öppet Han gråter när han är glad, han gråter när han är ledsen.
Vi misste vår lilla undulat för några månader sedan och för ca 10 år sedan vår katt. Man saknar nog sina djur hela livet tror jag om man nu är en riktigt stor djurvän. Kan fortfarande ibland höra jamande och kvittrande. Men tyvärr är ju livet så. Sörj du det är inget fult som många män tyvärr får lära sig som små pojkar. Försök att se det med ljusa ögon ändå och tänkt på de fina stunder du upplevt med din katt. och du det spelar ingen roll om det är en bond eller raskatt tycker man om djur älskar man alla sorter./ Inga

Det är alltid smärtsamt när en kär familjemedlem lämnar oss.Din katt har säkert havt ett bra liv utan sjukdomar,men ner de är borta kännst det oerhört tomt.
Hälsningar från Renate
Matte till 2 katter och 1 hund.

Klart du får visa dina känslor "trots att du är man"! Män som inte kan visa sina känslor är inga riktiga män! Lägg macho-komplexen åt sidan och gråt ut. Att sörja en förlorade familjemedlem är helt normalt! Varma kramar från mej till er.

Gammelnalle!
Jag blev så rörd över det du skrev. Skönt att en karl vågar gå ut med känslor. Hatten av för dig.
En bonnkatt är inte mindre älskad än en raskatt, om den bor hos dom rätta människorna.
I fjol och i år miste vi båda våra gammelkatter, Pinky och Missan. Dom blev 15 och sexton år. Det var fruktansvärt, dom var som småbarn och älskade som sådana.
Varför är det helt naturligt att sakna och gråta när alla andra familjemedlemmar går bort, men när en katt dör är det "bara en katt"

Man skall inte säga "bara" en katt eller hund eller vad man nu kan ha för husdjur.
Många gånger kan sorgen ta en med överaskning och man kan inte förstå varför man reagerar så kraftigt. Själv hade jag skuldkänslor för att jag reagerade hårdare när hästen dog än när mina föräldrar dog.

När jag funderat igenom det hela så har jag kommit fram till att när en anhörig dör så ska vi vara så "duktiga" hålla oss uppe för de andra anhörigas skull, klara av begravning, bouppteckning, avveckling av hem osv. Man ger sig inte tid att sörja.

När så ens eget husdjur dör så har man inga sådana krav. Då är de lätt att all annan sorg man lagt lock på kommer fram. Så var det för mig i alla fall. Jag har funderat länge på om jag är onormal men jag tycker att man kunnat iakttaga fenomenet även hos andra.

Nog skall man ha respekt för andras sorg även om det "bara" är ett husdjur. Ett husdjur kan vara "allt" för många.

TACK ALLA! för tröstande ord....
Nej, jag har ännu inte gråtit.. JAG BARA KAN INTE!!!
Men visst sörjer jag...

Min dotter säger ibland attjag inte visar känslor... men det gör jag (OCH inte då BARA Ilska som hon kanske tycker.. ) men gråta vet jag inte hur man gör.

Men jag tror inte att min sorg är mindre eller mindre värd för att jag inte gråter (med tårar!!!)


Det känns lite bättre efter att ha "pratat" av mig här...
Kanske blir det jobbit imorgon när vi skall gräva ner henne (vågar inte skriva begrava...)

Så sorgligt
Glädjen har sin tid och sorgen har sin...

Ändå måste det vara skönt att veta att kissen haft ett bra liv och fick sluta sina dar bland dem som betydde mest.

Eftersom jag är matte till två bonniga kissar så vet jag vad de betyder i ens liv!


Gahndi sa en gång (fritt citerat): Man kan mäta en nations storhet genom det sätt den behandlar sina djur.

Det ligger nåt i det...

Man behöver inte alltid ha tårar som något slags bevis för sorgen man har inom sig.
Nej, jag tror inte alls att din sorg är mindre pga tårabrist
Känn att du/ni har många med er imorron vid begravningen.

Två av mina döttrar har haft var sin död kanin i frysen i väntan på att tjälen går ur marken och de kan gräva grav.
Det är ju vi som valt att ta djuren till oss.

Så!!
Nu är katta i jorden!!! Och visst känns det tomt!!!
Dotera och jag hade en lång konversation i går kväll och jag berättade då om att hon kunde gå in här och titta!!
Å de gjode hon!!! som kanske några av er redan läst!! ?

Till katta hade hon gjort en dikt. (Inte nåt enkelt julklappsrim.... som en viss person sysslade med för en vecka sedan...)

MEN inte sparade hon den på datan inte!!! Annars hade jag visat den här...

Och med alla era kondoleanser...

Nu gäller det att minnas katta och glädjas över den stund vi hade tillsammans...

Alla djur är personliga och det var katta med.... Klart en annorlunda katt (men det är väl alla katter??? )

frid vare med henne och med er åxå!!

Mina allra varmaste tankar till dig och din familj! Jag har tre katter (bonnmodellen allihop!) och kan inte leva utan kissar....

Sorgligt är det när de går bort och tomt blir det. Hoppas ni kan tala med varann om sorgen och om alla de fina minnena - det blir lättare att bearbeta då!

Kram från ett snöigt Västra Götaland

Man får sörja ett kärt husdjur! Självklart!!
Och vad spelar det för roll, om det är ett rasdjur eller en blandras!?
Nu är ju faktiskt " bonnkatt ", en ättling av den vilda originalkatten!!
Jag sörjer mycket, när nå´t av våra djur går bort.
Jag grät t o m när våra myskankor blev tagna av räv. De var så trevliga! Tama, tystlåtna.
Vackra!
M-B

Det är tomt utan katta.
Här kommer Magdas tillägnan, som sagt , lite annat än grötrim...:




Jag kommer sakna dig.
Du var min bästa vän.
Och med blandade känslor tar jag nu farväl.
Du gav mig så mycket.
Så mycket mer än nån annan.
Hur ska jag kunna låta dig gå?
Vet att mitt liv aldrig kommer bli detsamma.
Men det måste forsätta utan dig.
Tomheten förföljer mig.
Aldrig mer får jag känna din mjuka päls.
Din ovillkorliga kärlek.
Men tack för alla minnen du gav mig.
Men skulle inte vilja leva utan dig.
Eller göra nåt ogjort.
Ångrar absolut ingenting.
Tack för alla underbara minnen du gett mig.
Du gav mig så mycket.
Mer kommer jag aldrig någonsin behöva.
Jag älskar dig jag saknar dig.
Åren kommer att gå men minnena består.
Saknaden kommer aldrig försvinna.
Jag saknar dig jag älskar dig.
Du kanske har försvunnit från denna värld.
Men min kärlek till dig kommer aldrig försvinna

Älskar dig
Din eviga lillmatte Magda

Kisse"kattan" väntar på er på andra sidan Regnbågsbron och tills ni möts där, har hon det bra och vill att ni ska ha det också!

Det var gripande att läsa om er älskade kisse.

Här är en tänkvärd insändare om en annan kisse: Att uppskatta en individ

Jag blev rörd när jag läste din insändare,jag kan inte heller begriper hur en del människor behandlar sina husdjur,det var tur att sonen i familjen hittade den lille katten,så den fick en värdig begravning.
Renate

usch ja!!
Katta fick ett betydligt bättre öde.

Trots alla umbäranden önskar jag er alla ett riktigt
Gott nytt år