Han hette Sixten men kallades allmänt för Bändix. Till det yttre knappt noterbar - men om man fått se hans bakgård glömde man honom aldrig. Han var uppfinnare av format och hade hittat på en svarv som kunde svarva räfspinnar så de blev både ovala och dubbelkoniska - i ett svep. B´s gräsklippare var ombyggd för gengasdrift och eldades med harkrallar. Flaggan åkte automatiskt ned för sin stång då klockan var nio på kvällen och det var bara sällan den fastnade på vägen ner.

B hade gått på kurs i trädgårdsskötsel och bestämde sig för att plantera ett körsbärsträd. Så den bästa platsen i trädgården fick röjas från en åldrad Bolindermotor, galvplåt och andra tillgångar. Och en vårdag var trädet på plats.

Försommaren kom och B tyckte att körsbärsblomningen såg både grann och lovande ut. Det bildades kart som allteftersom de växte chanserade från gulgrönt till blårött och de var fler än B iddes räkna.

En morgon var alla körsbären borta. Att det var fåglar som varit i farten var uppenbart för B av all deras kvarlåtenskap att döma. B knöt nävarna i fickan.

Till nästa sommar draperades trädet med åtskilliga remsor stanniol.Det blev som en julgran så gnistrande fint. B gjorde fast tummarna bak hängslena. Men säg den glädje som varar för evigt. Fåglarna gav blanka tusan i de skramlande och blänkande folieremsorna.

Inför trädets tredje sommar åkte B till järnaffären och inhandlade två stora nät i blå polypropylen. Trädet hade vuxit till sig så B fick rigga från stegen. Det blev ståtligt - som en blå lucia. Men ... den sommaren fick B ägna åt att ta loss halv- och heldöda fåglar ur f..nskapet.

Till den fjärde sommaren hade B riktigt gnuggat knölarna. Han monterade ut bandspelare och högtalare, inklusiva subwoooofern ur Amazonen liksom bilbatteriet. En timer inhandlades i järnaffären. Så spelade B in apvrål från David Attenbourgs TV-filmer om djungler och mixade dessa ljud med hundskall från den egna stövaren. Allt riggades upp under körsbärsträdet så finurligt att när klockan slog fem på morgonkröken omvandlades den akustiska miljön på Bs bakgård till djungelns.

Och ser man på - inte en trast eller stare vågade närma sig denna fortifikation av ljud.

B hade börjat räkna på hur många ölflaskor han behövde diska ur för all körsbärssaften då en liten vindil - ungefär så kraftig som en lagom sättbris för laxgarn som vi säger här. Luftvirvlarna tog tag i Bs träd som svajade mer och mer under frukttyngden och som i ett förvandlades till något som mest såg ut som en vinkelhake.

B lämpade en bit galvplåt över den sorgliga stubben.

Tingstäde

Den som gapar... vaddå
Klart han ville få smaka av bären när han nu planterade trädet.. eller
ungefär som skräddaren, du vet det som till slut blev bara en tumme