Om ni och era partner är borta på middag och partnern blir akut sjuk ,vad gör ni då ?


Åker hem med er partner eller låter er partner ta sig hem själv och fortsätter festa för egen del ?

Jag hade helt klart följt med partnern hem

Ser till att partnern kommer hem eller till sjukhus. Givetvis följer jag själv med.

Samma här.

Absolut!

Tycker att det beror lite på hur sjuk partnern blev och kanske vilka man är på middag hos.

De jag festar hos vet att min akutinsjuknade partner måste till sjukhus/hem och jag måste också följa med.

Naturligtvis åker jag hem med min käresta oavsett om det bara är fyllesjuka eller sjukdom av annan art. Nåt annat alternativ finns inte.

självklart åker man med...

Nu var det ändrat.... Då fattar jag bättre...

Förstår inte frågan? hur kan det vara ett dilemma? det är väl självklart att man åker hem med partnen något annan finns väl inte.

Tryckte på fel smily du var snabb att läsa innan jag hann ändra denna skulle det ha varit

Jag anar att det finns en verklig händelse bakom den här frågeställningen...

Jag tänkte väl det, det kändes inte som Bettis alls annars.

Förstår inte frågan.givetvis håller man ihop o lämnar festen tillsammans.Jag anar liksom huggorm bakgrunden. Ulf

Jo det finns en verklig händelse bakom detta och det har lett till en konflikt för dem det gäller .

Beror på hur sjuk han blir, måste han bara åka hem t.ex. på grund av sin migrän eller liknande och vi är hos bästa kompisarna skulle jag nog stanna kvar. Tror jag han vill att jag gör också.
Är det så allvarligt attt det kräver sjukhusvård eller att han får akut feber eller nåt o blir riktigt dålig följer jag givetvis med.

Ja det var lite så jag menade

Samma här.
För mej har det ingen betydelse, om det är huvudvärk eller tandvärk.
Hur kul är det att sitta kvar och festa, när ens partner mår dåligt?
Nä.. oavsett sjukdom åker jag med hem.

Finns för mig inget alternativ. Självklart åker vi hem/till sjukhus med partnern oavsett hur liten krämpa eller hur allvarligt det är. Vill absolut finnas där för min man i första hand.

Vet däremot en annan person som lämnade sin sjuka partner hemma när hon åkte på nyårsfest. Helt obegripligt för mig.

Jag skulle självklart åka med hem. Blir man sjuk ska man väl inte behöva känna sig övergiven dessutom! Och hur kul är det att själv vara kvar på festen när man oroar sig för sin partner? Men någon skrev om migrän vilket fick mig att tänka på att det finns undantag. Jag lider själv av migrän så jag vet att man bara vill ligga i sin säng och ha det så tyst och mörkt som möjligt och vara i fred. Så om det är något sådant ofarligt och om den sjuke själv säger att h*n klarar sig så tycker jag att det kan vara okej att vara kvar på festen (men frågan är ju också hur den sjuke tar sig hem).

det beror ju på hur sjuk och vad för sjuk, om jag var på middag och fick migrän så skulle det bara vara skönt att få åka hem själv och krypa ner i sängen.
fick jag däremot en hjärnblödning så kunde det ju vara schysst med sällskap på sjukan. förhoppningsvis så säger den som blivit sjuk hur han/hon vill ha det.
om människan är talbar vill säga.

Och om man inte är det, så är nog läget tillräckligt dåligt för att partnern bör följa med

för mig är det lite konstiga kommentarer här. det måste vara en generationsfråga då det för mig är självklart att kommer vi två till en fest så går vi också två, oavsett migrän eller hjärnblödning.det kallas för kärlek. Ulf

man kan kalla det vad man vill, jag skulle iaf inte vilja att någon hängde mig i hasorna för att jag mådde pyton. alltså om det inte handlar om liv eller död, då kanske man vill hålla handen

På vilket sätt skulle det vara en generationsfråga? Får jag ett migränanfall så vill jag bara vara ifred och ha det tyst. Varför skulle jag då missunna min partner att stanna kvar på festen och ha det trevligt. Festen kanske är hos väldigt goda vänner och så nära att jag utan vidare kan gå hem själv. Är det inte kärlek att vara tillåtande i ett sånt läge?
Självklart följer man med om det är något av allvarligare slag.

Det kan kallas för kärlek att låta sin partner vara kvar och ha kul också även om man själv vill åka hem för man känner sig risig.
Man sitter ju inte ihop för att man är gift med någon.

Japp...Även om det "bara är migrän" vilket inte alltid är sant (kan vara en hjärnblödning på g) så är det skönt att vara nära om något händer och skönt för den sjuke att veta att den inte är helt övergiven och ensam.

Man lär sig något nytt om sina medmänniskor varje dag.har aldrig reflekterat över denna frågeställningen då den är för mig helt främmande.i min umgängeskrets händer det aldrig att man låter sin partner gå hem ensam.kanske är väldigt gammalmodigt men då delar jag det med bra många andra. Ulf

Är det magsjuka eller något allvarligt akut så går man hem båda naturligtvis,har gubben druckit för mycket och vill gå hem vid nio och han har gångavstånd hem och man är hos vänner ja då är det okej om han går före,jag ska ju inte lida för att gubben druckit för mycket !Men det beror väldigt mycket på omständigheterna när var hur osv.

Det skulle nog bero en hel del på vad för sjukdom det rörde sig om och vilken typ av middag. Blev jag låt säga magsjuk eller fick migrän så skulle jag inte missunna min sambo att stanna kvar på en festlig tillställning, är man sjuk på det viset är man iallafall inte speciellt social ens med de närmaste.

Akut sjuk låter dock såpass att man kanske inte skall låta denne ta sig hem för egen maskin utan kanske t.o.m. bör se till att vederbörande får läkaröversyn.

För mig låter det otroligt inskränkt och missunnsamt och då är jag långt ifrån någon ungdom.

Jag tror inte att det är en generationsfråga. Snarare att det handlar om hur man är som person, hur "tätt på" man lever med sin partner, vad man upplevt tillsammans och var för sig mm mm. Tycker inte det är så enkelt som att säga, kan man låta sin partner gå hem själv, så älskar man inte varandra. Kärlek kan te sig på många olika sätt.

Själv lever jag mycket "nära" min man. Vi har varit med om väldigt mycket, både tragiskt och roligt och vi gör helst saker tillsammans. Många säger att vi gör fel, man måste ha ett eget liv utan sin partner. Det håller jag inte alls med om, det går inte att generalisera på det sättet. Vi är lyckligast när vi lever som vi gör och då är det inte fel.

I vårt fall handlar det inte om att missunna den andra att stanna kvar. Om min man blir dålig på något sätt då vill jag absolut inte vara någon annanstans än i närheten av honom. Vill han ligga själv i sängen så håller jag mig i a f inom hörhåll. Min man tycker likadant.
Vi vet att, skulle vi vilja stanna kvar på en fest, så får vi, utan förebråelser. Vi vill helt enkelt bara inte. Mår den ena inte bra så gör inte den andra det heller.

Hur som helst, alla är vi ju olika. En del vill vara väldigt självständiga och andra inte.
Ett mått på kärlek tycker jag i a f inte att det är. Kan inte säga att det ena är fel eller inte, huvudsaken är ju att paret är lyckliga tillsammans. Sen kan det ju bli konflikter förstås, om de är av olika uppfattning. Har man bara kärleken med sig "i botten" så borde inte det vara något oöverstigligt hinder heller.

Jag tror inte det är frågan om att missunna någon att få festa.
För mej är det en självklarhet att följa med hem, även om min partner säger att jag kan stanna kvar på festen.
Jag skulle inte vilja vara kvar, om min partnner måste hem för sjukdom.
Fast det är klart, är man ovänner och jag är förbannad på honom, så kanske jag tyckte anorlunda, men jag tvivlar på det.

För mig är det självklart att gå med hem om min partner blev sjuk.
Jag skulle inte ha kul på festen om jag visste att han låg där hemma och var dålig.

Jag tycker definitivt det skulle bero väldigt mycket på hur situationen såg ut. För egen del skulle jag absolut inte ta illa upp om min man stannade kvar på festen om jag drabbades av någon lindrigare sjukdom som gjorde att jag bara behövde åka hem. Skulle jag bli allvarligt sjuk (eller han) så skulle jag inte behöva fundera på saken, då skulle vi följas åt till sjukhuset. Varken jag eller min man skulle vilja festa vidare om den andra var så dålig att den måste åka till sjukhus. Det skulle kännas helt absurdt.

Instämmer i ovanstående.

Samma här och jag är 100% säkert att min sambo tänker likadant

Elisabeth

Samma här!