Utifrån egna erfarenheter har jag fått för mig att trädgårdsintresset förekommer i varannan generation. Morfar och mormor samt farfar var alla engagerade i sina respektive vackra trädgårdar medan mina föräldrar och mina tre vuxna barn inte är det. För egen del är de tidiga doftminnena starka och bestående och påverkar vad jag planterar.Kan någon överbevisa mig att intresset kan förekomma i rakt nedstigande led?

Tingstäde

Min morfar hade ett stort trädgårdsintresse.
Mina föräldrar är inte intresserade(bara lite)
Jag är intresserad.

Så det stämmer nog, i allafall med min släkt

Jag är väl undantaget, då. Min far var trädgårdsmästare, och efter att han slutade med det jobbade han och min mor mycket med sin trädgård. Även min ena bror var utbildad trädgårdsmästare och tyckte om att påta i sin trädgård.

Själv är jag amatör, har haft ett labert intresse tidigare, men dom senare åren har det ökat på.

Morfar och Farfar båda hade trädgårdar och "gröna fingrar"
Jag växte upp med en jätteträdgård där hela familjen kröp
runt jämnt, jag älskade den trädgården, en pärla som hade allt.
Mina bröder har trädgårdar och när vi möts åker vi runt och
tittar på vackra trädgårdar. Pratar alltid växter.
Mina ungdomar har också ett stort grönt intresse, men
dom bor ännu hemma men visst kommer dom ha trädgård.
Starka intressen som går i arv, övertygad om det.

Samma här. Min mormor och morfar hade en alldeles ljuvlig trädgård.
Det var min mormors farfar som anlade den första trädgården. Dår gick det i rakt nedstigande led i tre generationer.

Mormor och morfar delade trädgården i olika rum. Vitaträdgården, eller månskensträdgården som mormor kallade den, rosen-,doft-, klipp- och
plock trädgården.
Men det allra vackraste i deras trädgård var nog dom två stora blåregnen som speglade sig i dammen.
Mormor var en hejare på att göra potpurrier, tussimussi, rosengeléer, lavendelsocker, kanderad Kvanne, pomander osv. Både morfar och mormor ägnade hela sitt liv åt trädgården.
Tyvärr så styckade sonen upp den och sålde den, efter deras död.
Ingen av mina morföräldrars barn var det minsta intresserad av trädgård.
Så jag kan svara både ja och nej.
I mitt fall hoppade det över en generation, men min dotter har ärvt samma intresse.

Min morfar var intresserad av sin trädgård. Han hade massor av fina rabatter och odlade mycket grönsaker. Man fick vara med och hjälpa till med det man ville och fick ett eget grönsaksland (som morfar skötte). Guldstunder var när man fick provsmaka allt som växte!

Mamma ärvde hans intresse och odlade alltid grönsaker och hade många fina blommor. Jag minns när jag var liten och blev tvingad att hjälpa till att rensa ogräs i grönsakslandet. Det var det tristaste jag visste.

Själv har jag under många år bott i lägenhet och inte haft mer än en liten balkong att odla på. 1995 köpte jag och min man ett hus med stor trädgård och nu håller jag på så sakteliga att få fason på trädgården. Vill ha massor av blommor. Har ett litet trädgårdsland och nu till våren ska vi sätta upp ett växthus!

Så visst kan trädgårdsintresset förekomma i rakt nedstigande led!

Adri-Anne! Vilka spännande ord. Bara det att uttala dem ger smak i munnen. Men du får förkara: potpurri trodde jag var ett sorts musikaliskt fenomen, tussimussi låter på gränsen till något oanständigt, lavandelsocker måste väl vara lite "barrigt" i munnen, pomander??? - pomada vet jag vad det är... Är detta företeelser som finns idag? Eller måste jag skaffa Kajsa Varg för att hitta recepten?

Tingstäde

Ann! Vad är tussimussi?? Det låter spännande!

Här hoppade det också över en generation, men det var nog av praktiska skäl och tidsbrist. Morfar var hängiven koloniodlare och ordförande för koloniföreningen i Sundbyberg. Farmor hade de mest bedårande stockrosor och andra blomster i Dunker, Sörmland. Men far föredrog att lura öringar med hemgjorda flugor och mamma fick snäll följa med! Däremot har mor bevisat sina gröna fingrar genom sina krukväxter, vars like jag aldrig skådat och aldrig kommer i närheten av.

Men när jag skaffade mig min kolonilott var det doften av solvarma hallon och luktärtor och bilderna av sommarmalva och stockrosor som jag bar med mig från barnsben som fick mig att sätta igång.

Jag kan överbevisa dig!! Min mamma var mycket trädgårdsintresserad, hon hade både köks- och blomstergård. Massor av vackra rosor, liljor, violer och somamrblommor minns jag fortfarande, liksom all trevlig påtande i grönsakslandet tillsammans med mamma. Jag fick tidig mitt eget land där jag kunde göra vad jag ville, och klart jag ville! Och på den vägen är det...

Tror inte att du hittar dom orden hos Kajsa Varg.
Potpurri kan man göra två sorter, våt eller torr. Den torra är den vanligasteoch enklaste. Man torkar blommor och kryddor och blandar i eteriska oljor plus fixativ som får dofterna att stanna.
Det viktigaste när man gör potpurri är att man plockar blomblad och kryddor så fort daggen har torkat upp.

Pomandrar... har du inte i håret
Det är när man fyller ett apelsin med kryddnejlika som på bilden nedan, det kallas pomandrar.

Tussimussi... är doftbuketter. Inte det minsta oanständigt. :-)) :-))
När mormor gick på sjukbesök hade hon ofta en doftbukett med sig, sjukrum förr kunde vara ganska instängda och unkna.

Lavendelsocker gjordes på krossade lavendelblommor, flor- och strösocker.
Man använde detta socker att strö över kakor och ibland desserter.

Kanderade kvanne, rosenblad och violer pyntade vi kakor och desserter med också.

Recept kan du få av mig om du är intresserad. [IMG]

Är det tussimussi? Erkänner att fantasin tog ett litet snedsprång där! Pomandrar görs även här innan jul, med röda sidenband om. Och potpurrier förgyller vardagen. Men kanderade violer tar jag gärna ett recept på! Vad läckert!! Tack snälla!

Tussimussi är en doftbukett.


Kanderade violer, eller andra blommor.

Plocka blommorna när dom är nyutslagna, ha gärna med en bit av stjälken med.
Vispa upp äggvita lätt och pensla blombladen över och under, håll varje blomma i stjälken, sikta sedan över florsocker. Låt blommorna torka på varm och torr plats i ett dygn. Sedan går dom att förvara i burkar.

Självklart kan jag överbevisa dig.

Mitt intresse har jag fått från min fader som fick det från sin fader osv.
När min äldsta dotter blev arbetslös så deppade hon ihop fullständigt så jag delade med mig av mina fröer och nu är lågan tänd där med.

Hihihihih förra året fick hon sin ett-åriga änglis mycket kraftigare och fler blommor än mina. Hon drog också fram en underbart vacker liten aster som jag inte har hittat fröna till ännu och inga frö plockade vi.

Vi brukar tävla om vem som har vackrast trädgård men där slår min yngsta dotter både mig och sin syster och morfar på fingrarna. Hon bor i Skåne och vi brukar skylla på att hon kan starta mycket tidigare än oss men det är ju inte riktigt sant, efter som vi bor i Småland.

Mina vänninor bruka säga att mina händer är magiska, inte alls det är å-bevattningen som gör att växterna blir så fina. Har man fri tillgång på vatten så skall man utnyttja detta så långt det går. Så om bara intresset finns så kan man skapa små underverk, mirakel tar lite längre tid.

Det allra roligaste jag vet är när jag kan dela med mig och glädja andra människor med mina blommor. Har haft stor nytta av dem hos olika forumrister som jag har kunnat uppfylla små önskningar hos.


Kramisar Anne

Inte alls i avsikt att bryta denna spännande tråden vill jag passa på att säga att jag känner stor tacksamhet och blir på något sätt rörd över att få ta del av era trädgårdsintressens ursprung OCH fortsättning.

Ja - jag har låtit mig övertygas om att trädgårdskonsten kan förmedlas i rakt nedåtstigande led. Kanske "trädgårdsgenen" är dominant för vissa och recessiv hos andra???



Tingstäde

Var min trädgårdsgen kommit ifrån är fördolt för mig. Jag känner inte till någon äldre släkting med trädgårdsintresse. Inte heller har mina söner visat något intresse för odling.

Kan nya gener uppträda hos en individ och sedan försvinna igen??

Jag är såvitt jag vet också den första i släkten som har trädgårdsintresse. Är en tvättäkta asfaltsblomma, såg inte så mycket som en maskros spria när jag växte upp.
Mina bägge syskon har visserligen hus med "trädgård" — lite större än ett frimärke — men odla något? Varför det, finns ju att köpa!
Mina barn tycker att jag är helfnoskig med växter både ute och inne. Ser ut som en djungel inne tycker dottern. Hon brukar kunna ta livet av de flesta växter jag ger henne.

En överhoppad generation, mormor var intresserad och kunde ta sticklingar på det mesta .Satte ett vetekorn i sticklingsbasen eller lät stå i salixvatten.Men ensamstående änka med barn vid 32 års ålder och jordbruk gjorde nog att hon bara hann springa förbi sina älskade stormhattar mm
Jag har det bättre -men är o andra sidan helt insnöad på trädgård
Min egen mamma "hurves " när hon måste ta i jord