Vilken härlig solstråle du har!

Tack! Ja visst är han underbar, men han håller på att driva mig till vansinne med sitt eviga jamande. Jag tror att han är ensam, det började nog när jag fick avliva den andra katten. Han skriker även när han är mätt och precis har blivit klappad en massa, jag får dåligt samvete av att lyssna på det dygnet runt. Så i kväll ska jag åka och titta på en begagnad katt som KKS tar hand om, en svartvit hankatt i samma ålder som min ungefär. Får väl se om det blir han eller någon av de andra jag funderar på.

Begagnad katt - så sött! Håller tummarna för att det blir en ny familjemedlem!

Hmmmm......kan man tussa ihop två hankatter som inte känner varandra utan att det blir ett himla slagsmål!?
De har ju hyfsat stora revir om de är utekatter och att då släppa in en "färsking" i det egna huset t o m, trodde jag skulle bli världskrig...?

Själv har jag fortfarande "bara" Majsan
[attachment=41356:DSCN4692.JPG]

Hon verkar inte gå ihop med nån annan katt!
För det mesta är hon livrädd för dem, men nån gång (i yngre dagar) har hon också visat att hon nästan är färdig att bita ihjäl dem
Jag vill så gärna ha en (eller två...) ytterligare men det går alltså inte.

De kommer ju knappast att tycka om varandra på en gång, man får ge dem tid och plats att gå undan och ha tålamod.

Jag var i Hässleholm i kväll eller rättare sagt i ett koloniområde utanför där katterna finns. Hon som matar dem följde med och hade mat med sig. Där är bara två katter kvar nu, hon har hållit på sedan i våras. Bele som jag skulle titta på har varit där varenda dag sedan hon började mata dem, men tror ni han var där idag? Hoppas det inte har hänt honom någonting. Vi gick runt och hon ropade, vi var där hela kvällen, men ingen katt. Till slut dök den andra katten, Blacken, upp och jag blev väldigt förtjust i honom, så det blir kanske han istället.

[attachment=41376:Blacken_Bele.jpg]

Bilden lånad från KKS´ hemsida utan att fråga. Men å andra sidan har jag gjort en massa reklam för dem nu.


Blacken är den längst bort.

Båda missarna är lika fina! Håller tummarna!

Så söta!!!

Hon som cyklar dit varje dag och matar dem ringde igår och berättade att Bele var där igen och mådde bra. Tur att det inte hade hänt honom någonting! Men det blir Blacken för min del, han är mer tillbakadragen och har nog ännu svårare att hitta ett hem än Bele som alla tycker är så söt. Preliminär tid bokad för kastration nästa torsdag, håll tummarna att hon lyckas fånga honom då!

Det ska vara du som tänker på det viset Myo! Här hålls tummarna, för då får jag förhoppningsvis träffa honom snart!

(När jag beställer gerbilbebisar och får frågan om färger så säger jag alltid "den färgen som du tror ingen annan vill ha", så jag förstår hur du tänker!)

Ja det var anledningen till att jag skaffade undulater från början. En kompis som hade undulater såg en albino i en affär, den var tydligen svårsåld så hon tyckte att jag skulle ta hem den. Efter övertalning av föräldrar och införskaffande av bok, bur, mat osv. kom vi till affären bara för att se en lapp: "Albinon såld". Men jag fick undulater i alla fall av bara farten.

När det gäller katten nu så var jag ute efter en vuxen, skygg, gärna ful hankatt som ingen vill ha. Fast ful är han då inte och med hjälp av en massa kärlek och tålamod blir han säkert snart tam.

Vad trevligt finns många katter som behöver hem, tog själv en en katt från ett katthem som mitt ex har hon har 4st nu men hade 6st innan, den jag tog var en grå bonna katt var skygg som fan men nu e hon hur go och kelig som helst till mej och till ett par st som är här ett par ggr i veckan kan hon vara lite kelen och nyfiken på annars gömmer hon sej under soffan
Hon är 7 år nu fick henne när hon var 4 år och jag älskar den katten hon är så go så

Vad fin hon är! Visst är det härligt med en så personlig katt som bara litar på dig.

Ååååååh - dom två paddorna är helt underbara. Vill ha......

Hunden är flockdjur. Katten är solitär. Dock, vi har två underbara katter. Det har inte varit problemfritt dem emellan, någon tredje blir det inte (även om vi, jag och sambon, på ett plan skulle vilja). Det är i alla fall härligt att se Sara och Piper här ute i skogen (långt till trafikerad väg); leva ut, komma och gå som de vill o.s.v.

En liten uppdatering. Datorn har pajat så jag har knappt varit här. Kan inte visa några bilder heller. "Blacken" fångades vid andra försöket (det var länge sen nu, 9.9.), jag körde honom direkt till veterinären för kastration etc. Han är extremt lugn och tyst, han är nog den förste katten jag har kört med som var knäpptyst hela vägen. Sedan dess har han bott hos mig, än så länge inomhus men nu är det snart dags för honom att gå ut. Han har lärt sig att förknippa mig med mat, kommer fram till mig och äter nära mig, jag har flyttat matskålen närmare mig för varje gång och i förrgår hade jag för första gången två små svartvita framtassar i knäet och igår hela katten. Det har gått över förväntan med den andra katten också, de fick i början bara träffas korta stunder när båda var mätta och glada med den röde i transportbur, det hände ingenting. Hittils har ingen av dem fräst eller morrat. Efterhand fick de vara lösa tillsammans fast jag är med och kontrollerar, i början höll jag fast den röde, han är lite överentusiastisk och ville börja leka vilda lekar på en gång. 2-3 gånger har detta resulterat i att den svarte slagit lite mot honom med tassen, vilket har gjort den röde väldigt försiktig. Igår var det ett riktigt genombrott, jag satt på golvet med den röde först i knät, sen på en filt bredvid mig. Den svarte kom ner från sin favoritplats fönsterbrädan och la sig bredvid oss på filten, på den rödes tassar! Den röde blev helt förstummad av detta, annars brukar han spinna oavbrutet så väggarna skakar men nu fick jag chansen att höra den svarte spinna för första gången, jag har nog missat det för det var så tyst så man fick nästan hålla andan för att höra det. Jag smög in min hand mellan katterna och började klappa den svarte, han trodde nog att det var den andre katten för det var honom han tittade på. Annars hade han nog inte gått med på det, jag har aldrig försökt att klappa honom förut.
Det har känts bra hela tiden, som att det är rätt katt till mig, men nu känns det så klart ännu mycket bättre!!

Vilken underbar berättelse
Nu får du skörda vad allt ditt tålamod och din omtanke gett den kissen.

Underbar berättelse - tack!
Hoppas det fortsätter lika bra.

Åh Myosotis! Men så roligt! Grattis!!! Blacken är ju så stilig - precis som den röde

Tack. Han har precis fått kvällsmat i mitt knä.

Min stora stiliga Findus blev sjuk i torsdags. Han fick (enl. veterinären) en blodpropp som fastnade i en förgrening på aortan och förlamade hans bakkropp. Prognosen var väldigt dålig...så vi bestämde direkt att han skulle få somna in.
Han är nu begravd på min fästmans tomt, på en fin plats bredvid jordkällaren (Findus älsklingsplats).

Jag visste att det skulle gå bra! Men nu är de snart dags att döpa om honom! Rinat och...




Neej så tråkigt Eva-Helene! Nu blev jag deppig. Skönt ändå att ni fick hjälp så fort att avsluta.

Edit:Stavfel

DEt är verkligen roligt att se foton på alla ljuvliga katter som finns!

Jag måste säga Myosotis, du är fantastisk med dina katter, du har ett enastående tålamod och att du verkligen älskar dina djur framgår av din osjälviska handlingar! All heder åt dej!

Bidrar med några kort på min lilla "ängel" vid namn Cinna, hon är nu 4 månader, foton är tagna när hon är lite mindre. Kommer mer uppdaterade sen.
Har också en gammelkatt på 18 år, har letat igenom datorn efter kort på honom, men de tycks alla ligga på sonens dator, så även där kommer det en uppdatering senare...


Cinna o ängel.JPG


Cinna i fönstret 2.JPG

Monaxe, hur funkar det med en så liten nykomling när man redan har en gammelkatt? Fick hon inte smörj?
Jag är själv jättesugen att skaffa en kattunge men jag törs inte tänka på hur vår gamla grinpelle skulle reagera.
Han är 18 år och kastrerad och har nolltolerans mot andra katter.

En kattunge är inte så farligt... det e värre med en katt som har hunnit o bli könsmogen, dåå blir det slagsmål.

Åh - det är ju bara nåt alldeles speciellt med paddor

Faktum är att det har fungerat över förväntan! Och denne herre är också en riktig grinpelle, han har jagat många katter från reviret. Han har också en helt bedövande röst, den kan jämföras med en mistlur...förmodligen beroende på att han nu är nästan helt döv.

Han är inte glad...nej absolut inte, men han är tålmodig och talar mycket tydligt om var gränsen går. Han fräser och slår efter henne (inga klor, bara tass).Den sista veckan har han börjat att jaga henne, men den jakten känns inte som allvar, utan mest lek och ett sätt för Cinna att testa var gränsen går när det gäller "den gamle".
Cinna vill gärna vara nära honom, och bara hon låter honom vara, dvs INTE leker med svans eller något liknande, så accepterar han det. Dom kan nu ligga och sova precis brevid varandra.
Jag vågar dock inte lämna dem ensamna obevakade. När vi jobbar är antingen han ute eller hon instängd. Något annat skulle kännas som hasard.

Jag har inga tvivel om att detta kommer att gå bra, men det krävs ju en massa tålamod förstås.
Vi har kelat extra mycket med den gamle hela tiden för att han inte ska känna sig bortglömd, och det verkar som det fungerar. När Cinna blir för enveten på honom, lyfter vi undan henne så han får vara ifred... som sagt, balangång hela tiden, men det blir nog bra med tiden.

Vad mycket tid ni lägger på att få dem att gå ihop, jag är jätteimponerad! Såklart kommer det att bli bra!

Såå sorgligt!! Jag lider med dig, jag vet hur tomt det blir. Stor tröstekram!

Å, lille missen....!
Lika förfärligt varje gång en älskad familjemedlem går bort!

Denna Kisse verkar veta att han är gudomligt vacker. Han verkar så medveten om sin skönhet

Köpte en liten dagbädd åt Hera och hon älskar den, men hon får inte ha den ifred för våran "säl" har också fattat tycke för den han bryr sig inte ett dyft om att han inte direkt får plats inom ramarna

Det har väl inte gått så jättebra med min nya katt. Han kom så bra överens med min andre katt och jag hade honom i knäet och fick klappa honom och allt gick jättebra, så efter många veckor kom ju dagen då jag släppte ut honom för första gången. Det är alltid nervöst men det får man ju ta om man ska ha sina katter ute. Tyvärr har jag bara sett honom en gång sen dess, men maten försvinner. Inte varje dag men oftast. Och då försvinner det så mycket så det kan omöjligt vara den andre som äter upp alltihopa. Jag hade inte väntat mig att han skulle spatsera in i huset igen helt lugnt men nog trodde jag att jag skulle se honom ibland! Han kommer säkert fram så småningom och allt blir bra, men just nu känns det inte så kul. Jag matar vid samma tider och har försökt att vara tyst och kika ut för att få se honom, men han är smartare än så. Det finns gott om varma platser i ladan där han kan bo och det är bara att inse att han inte är någon knäkatt, det var ju inte det jag var ute efter heller. Men jag kan ju inte låta bli att grubbla. Tänk om han blir sjuk eller skadar sig, hur ska jag kunna ta honom till veterinären om jag inte hittar honom, inte ens vet om att han är sjuk? Han är ju vaccinerad en gång, det ger ett visst skydd livet ut har jag förstått även om det hade varit bättre att vaccinera varje år men det kanske inte är möjligt. Vad jag önskar att jag hade haft en sändare på honom!! Han kanske fått för sig att gå hem? Jag saknar honom jättemycket. Det är jättelångt till grannarna och det är ingen som har sett honom, så han springer väl bara runt i skogen och jagar sorkar antar jag. Ibland på nätterna hör jag dunsar och så som skulle kunna vara lekande katter.

Amen nej stackare att vara ute nu i kylan, du skulle haft han inomhus längre kanske tills i sommar så han hade börjat känna sej trygg och sånt för jag tror nog han har stuckit om han inte dyker upp inom veckorna för de kan ju springa bort ett tag och komma tbx =/

nisse

Nä, nån knäkatt var inte den kissen!
Men med en lada att bo i och en matte som matar så har han ju ett bra liv iaf!
Förstår att du grubblar, men han vet vart du & maten finns och skulle han må dåligt så kommer han att söka sig "hem".
Han måste ju tycka att han har världens bästa liv just nu!
Och det är tack vare dig!

Hoppas det. Tack för trösten.



Ja det är ju det, man tänker mycket på hur man skulle gjort istället. Men jag gjorde så bra jag kunde med tanke på vad jag visste och trodde om honom då. Det där med kylan tror jag är en myt, stallkatter har det jättebra och vill oftast inte ens komma in. Att ha honom inomhus ända till sommaren hade inte alls känts bra, han är en sån passiv katt så det kändes som djurplågeri att låsa in honom. Däremot borde jag kanske ha väntat lite till - men hur mycket är lite? Det finns ingen garanti att det hade gått bättre med några veckor hit eller dit.

Nej sant man vet ju aldrig men med tanke på att han var en vildkatt innan så kanske det fria livet var bättre, men bara sätt ut mat så kanske han dyker upp ^^

Åååå, tussenusse så söt!

Instämmer!!

Visst är han (men jag är ju partisk)



Igår kväll var den svarte här, 99,9% säkert fast jag inte såg honom själv. Jag hämtade ved i ladan när det hade blivit mörkt, den röde var med och skulle hjälpa till, och jag såg på honom att det var en katt alldeles utanförr dörren! Häromdagen pratade jag med tjejen som fångade honom och hade hand om matningen av hela kolonin, det kändes skönt att höra att hon tyckte att jag hade gjort precis rätt och att hon också trodde att han var alldeles i närheten samt att han säkert har hittat de varma krypinen ( heter det så i pluralis?) som jag har gjort i ladan. Nu har jag flyttat matningen där det är bättre ljus, ska försöka sitta inne och spana efter honom vid matdags.

Oiiiiih det där är en hjärtekrossare av stora mått!



Härligt! Han kommer nog att visa sig mer och mer och bli mer social efterhand, ska du se! Håller tummarna att du får se honom när maten serveras nästa gång!

Har ju försökt tidigare så klart men aldrig lyckats, men på det nya matstället kanske det lyckas. Sedan jag fångade alla övergivna katter på granngården i fjor har jag inte sett främmande katter här. Grannarna 1km bort har två jättetama och pratiga honkatter som aldrig går långt hemifrån, de har aldrig varit här och även om det hade varit de så hade de kommit fram och kelat. Så det känns väldigt osannolikt att det skulle vara någon annan.

Kul att höra att "svarten" håller sig kvar!
Det är ju fortfarande alldeles ljummet ute, så han trivs säkert ypperligt . med egen restaurang å allt!
(hmmm......jag vet inte var du bor, så kanske är det inte så ljummet hos dig....)
Men jag tror att skulle det bli kallt på riktigt då kommer han närmare & närmare!
Han har ju varit inne hos dig och vet hur det livet kan vara!

Varma små katttassar har smält rimfrosten.

Nämen vilken härlig bild!

Fast jag tycker de ser stora ut.... en bamsekatt...

[attachment=45001:4.gif] [attachment=45003:froh.gif] [attachment=45004:flitz.gif] [attachment=45002:5.gif]

[attachment=45005:KALASR_TTA.png]

GRATTIS!

Ååh vad underbart Myo, han finns där! Tänk att du haft rätt hela tiden!

Tack Meriona för att du höll tummarna hela tiden, du kan sluta nu!

Nä det är nog inte värt, då kanske han går igen.
Varför gråter smileysen i mitten?