Härliga kattbilder

Här är vår katt Ozzy



[attachment=13010:ozzy.JPG]
Hur ska jag nå upp till handtaget så att jag kommer ut?

Eftersom jag nu nämnt henne i andra trådar borde jag kanske visa en bild på henne också:

Aeola

Hon kom in till veterinären (där jag brukade jobba) för avlivning. En ljuvlig liten kattunge som hittats i en sopcontainer, inknuten i en soppåse, avmagrad och smutsig. Tjejen som kom med henne hade haft henne ett tag, så katten var ren och välnärd och mycket kelig. Beslutet om avlivning hade hon fattat eftersom hon redan hade fem katter, och de gick inte ihop med denna, alla hennes försvann. Hon hade frågat alla hon kände, ingen kunde tänka sig att ta hand om katten. Så kissen åkte hem med mig. Det spelar ju egentligen ingen roll om man har två eller tre katter...
Hon fick bara vara hos mig i drygt ett år, sen blev hon överkörd. Men hon fick ett bra liv och mycket kärlek under den korta tiden i alla fall.

Gosingen!

Vilken tur att du tog hem kissen! Det är ofattbart hur en del människor behandlar huskatter och deras ungar! Min förra katt Zeb hittades, precis som din, i en soptunna tillsammans med sin bror vid ca 7 veckors ålder. Någon hade stoppat kattungarna i en kartong, förslutit den och lagt den i soptunnan på gården. Som tur var hörde fastighetsskötaren att det pep inne i tunnan, han letade fram dem och kom sedan in till oss, eftersom han visste att vi hade två katter. Herregud, två små grå pipande ullbollar bortkastade som skräp! Vi tog förstås emot dem och ordnade ett hem till den ena, men Zebben blev kvar - fast vi hade lovat oss själva att inte skaffa fler katter än de två vi redan hade... Aldrig att vi ångrade det beslutet!
Zebben fick ett långt och bra liv, han blev 16 år sedan la njurarna av och han fick somna in i min famn. Jag saknar honom fortfarande, fast det är närmare 15 år sedan han dog. Han var en underbar katt, och jag har undrat många gånger vem av mina dåvarande grannar i hyreshuset som dumpade honom och hans bror så brutalt.

Här är dotterns lille sotis.
Han bodde hos en arbetskamrat till min man och antagligen tröttnade dom på honom och skulle skjuta honom. Men min man tog hem honom till oss och här bor han sedan okt-06. Han fastnade för vår då 11-åriga dotter direkt och har blivit hennes egen katt.
Det gör så ont när man tänker på om inte min man hade varit på rätt plats just då och räddat den lille gosingen.


[attachment=13046:DSC00018.JPG]

Flera av er har tagit hand om bortkastade eller plågade katter. Heder åt er! Jag själv fick två kattungar av ett par som då hade huset fullt av katter och hundar (och ladugården full av får). Några år senare var polisen där och "tog bort" ett 50-tal katter, ca 30 hundar och alla får, minns ej hur många, men måånga var det med tanke på ladugårdens storlek. Paret miss-skötte inte sina djur, så dom blev inte förbjudna att ha djur, men fick inte ha mer än ett visst antal. Nu hittar jag (naturligtvis!) inte det lilla fotoalbum där jag har korten på dessa kattungar! Tyypiskt!!!
Honan var vit, hade blå ögon och vid ett års ålder var hon döv. Hennes blyertsgrå bror tyckte det var väldigt roligt att skrämma henne, så med tiden blev hon så nervös så att jag bestämde mig för att göra det mest humana, nämligen att låta henne somna in. Som jag sörjde henne!
Den grå lille "marodören" var en hängiven katt. Favoritsovplatsen var mina axlar. Där låg han som en sjal och värmde medan jag handarbetade! Om jag någon gång var ledsen så hittade han på något hyss för att få mig glad igen! På sommaren följde han mig ut i skogen och satt på min rygg medan jag gick böjd och plockade bär Hans liv tog slut på min 21:a födelsedag. Han kom ivägen för en slåttermaskin. Det gör fortfarande ont nu när jag tänker på honom och den dagen.

[attachment=13108:Bamse.jpg]
Denne herre "adopterade" mig och mina två äldsta söner när dessa var 7 och 2 år. Bamse, som vi kallade honom, gick omkring i vårt bostadsområde och blev magrare och magrare. Jag och två andra boende i området ställde ut vatten och mat till honom. Han lät ingen klappa honom men höll sig nästan inom räckhåll och visade tydligt att han var kelig. Efter någon månad, när natt-temperaturen för det mesta var under 0-strecket, bestämde Bamse sig för att följa med mig och sönerna in. Hans matchvikt (när han inte var överviktig) var 8 kg. Det var något att brottas med när han skulle avmaskas!!! Endast äldste sonen hade någon som helst chans att - utan att bli söderriven - få i Bamse medicin och att en gång behandla ett sår som katten fick på hakan (efter att ha hoppat ner från balkongen - vi bodde på tredje våningen!). Han fick somna in när han hade tappat de flesta av sina tänder, han var då (enl. veterinärens gissning) ca 20 år. Då hade han bott hos oss och hos mina föräldrar (han bestämde sig en dag för att bo ute på landet!) i 5 år.

Så fina berättelser om dina katter! Ja, visst saknar man sina djur fortfarande efter många år. Vilken hemsk födelsedag med slåttermaskinen, usch. Jag kan tänka mig hur det minnet måste förfölja dig.

Jag hade förmånen att se min lilla kattmamma föda fem ungar, veckan innan det var dags gick hon runt och provade alla möjliga platser för födelsen, vissa av platserna var i mitt tycke mindre bra.. t ex bakom högtalaren ovanpå världens största sladdhärva så vi ordnade en flyttkartong med tak och väggar och bara en utskuren lucka som hon kunde gå in igenom, kändes som om hon skulle tycka att det var tryggt. Hon undvek lådan hela tiden innan, men när det väl var dags valde hon den att föda i och vi var på plats och såg hela underverket och hur hon direkt tvättade, fixade och fick igång allihop som om hon inte gjort annat i sitt liv...ett av mina bästa minnen här i livet. Vi har två av ungarna kvar och mamman väntar/önskar fortfarande att de ska flytta hemifrån så att allt blir som vanligt, dvs all odelad uppmärksamhet på henne... men hon har nog innerst inne förstått att de kommer att stanna...

Vad roligt! Fler bilder på ungarna!

ABSOLUT! FLER BILDER!!

Ok! här kommer lite fler bilder på mina älsklingar:-) (i lådan för lunch och i sängen under middagsvilan).

Mmmmmmmmmmm, så mysigt! Ja, jag minns när min Julia skulle föda, den enda gången eftersom hon kastrerades sedan.
Kl 04.30 på morgonen i min säng! Som tur var hade jag några frottéhanddukar liggande (förutseende) så hon fick fortsätta där hon börjat. Jag tog det som ett bevis på tillit att hon valde att föda nära mej och det var en glad upplevelse. Tre små blev det och de var inte svåra att hitta nya hem till.

Så sööööta era katter är

vill ha, vill ha, vill ha.........

[attachment=13166:Egen.jpg]
Här en stilig herre vid namn Egen. Knepigt att han fick det namnet, eller hur?! Han föddes när jag gick sista året i grundskolan. Hans mamma hette Grållan och han hade en enäggstvilling, som dock dog vid 7-8 veckors ålder: när min mamma klev ner från en stol råkade hon trampa på hans huvud. Fruktansvärt! men de små är ju snabba och är inte alltid där man tror att dom är. Nå! Därefter var den andre kvar som ensam unge och det var "eget" (dialektalt uttryck för unikt, annorlunda o. dyl.). Därav namnet Egen.
Någon gång i april/maj, han var då 5-6 månader gammal, så försvann han. Jag sökte honom i flera veckor, men antog till slut att han hade blivit sjuk och dött eller att räven hade tagit honom. Efter sommaren började jag gymnasiet, på en skola långt hemifrån så jag bodde i elevhem. For hem nästan varje helg och hade telefonkontakt med mamma en eller ett par ggr i veckan (en riktig hönsmamma, min mor...fortfarande!). En dag i början av oktober ringde min mor och berättade att en främmande katt hade dykt upp! Den såg rätt så välmående ut, lite rufsig men inte alltför undernärd. Hon tyckte dock att det var något bekant över katten (som var i samma rum just då). Hon beskrev katten och efter en stunds tänkande bad jag henne att se om den reagerade på namnet "Egen". När hon sa namnet började han spinna och hoppade upp i hennes knä! Helgen därpå blev det ett kärt återseende när jag kom hem!

Oj, vilken vacker bamse Vad har hänt med ena ögat ?

Vilken ljuvlig bild.

Inget. Det är bara reflexen från blixten. Oj vilken nostalgikick jag fick nu! Kameran var en sån där kompaktkamera (eller vad det nu hette) filmkasetten var bara ca 12 mm tjock, eller nåt sånt! Har fortfarande kvar en hel del negativ från den!

Men oj så jätte gulliga dom är,den lilla som ligger på rygg var ju helt underbar.

Alla har så söta kattor,har suttit och njutit av era bilder en stund.

håller med dej sqrulan, jag vill oxå ha söta kissar

Nu har jag letat efter fler bilder på världens bästa katt och hittat denna:



När Kasper var knappt tre år gammal, blev han påkörd (trodde veterinären i alla fall, jag vet ju inte). Han var borta i en vecka. Och vilken chock när han till slut kom hem! Han gick på tre ben, ett framben var brutet. På bröstet hade han ett sår som senare visade sig vara 13½ cm långt, se bilden. Men just då syntes inte mycket av det, ingen päls heller, bara gulaktig gegga och lukten av var och ruttet kött. Jag trodde aldrig han skulle klara sig! Fick lyfta in honom i kattburen med en hand i nackskinnet och den andra under magen. Tänka sig att han blev helt frisk! Min underbara veterinär räddade livet på honom. När jag fick ta hem katten efter kanske en veckas stationsvård, var han så klart tvungen att bli innekatt i några månader. Han som aldrig hade sett en kattoalett i hela sitt liv! Men han fattade på en gång och var överhuvudtaget väldigt duktig. Han förstod nog att jag hjälpte honom.

Ååå stackars Kasper...men så skönt att det gick bra och en sån kämpe han är!

//Mollis

...eller var, kanske. Tyvärr. Säkert en galen jägare som inte kunde behärska sig. Men hoppet lever envist kvar fast han kanske förbrukat sina nio liv...

Missarna solar sig:


Mimmi, utan tratt:


Kajsa sover mest, eller latar sig, men en dag ska jag få en bra bild på henne när båda ögonen är öppna

Det är ju nåt speciellt med svarta katter... Såå fina!

Jag älskar svarta katter, det bor säkert en liten häxa i mig eller nått

Jag skulle vilja ha fler, fast jag vet inte vad fröknarna skulle säga om en ny liten knodd dök upp. Om vi skaffar en kattunge kanske fröknarna blir helsura?

Ett sånt fint och ljust hörne dina kissar har, Lady! Drömläge!

[attachment=13336:Lilja_I_...a_kullen.jpg]
Min första "Lilja" med två av ungarna från hennes första kull (en ser man bara bakdelen av). Dom andra var "på rymmen"

De älskar soliga platser, så om solen ligger på nånstans kan man sätta pengar på att det ligger en katt där



SÅ söt!!!

Tack för dagens dos med ljuvliga katter!

[attachment=13377:Majsan_I.jpg]
Här är Majsan. Hon var en intelligent katt som - när hon hade tråkigt - öppnade garderobsdörrar och tömde de översta hyllorna eller använde kläderna som klätterställning, kollade om det fanns något gott i skafferiet, (en gång fick hon faktiskt upp kylskåpsdörren också! Ojojojoj!) o.s.v. o.s.v. När jag kom hem efter att ha handlat så "hjälpte" hon till med upp-packningen också! Gick inte att stänga in henne i ett annat rum, hon öppnade ju bara dörren och kom för att fortsätta med vad hon påbörjat......Hon blev sjuk och dog när hon var ca 5 år. Hon blev mamma 3 gånger (lyckades smita ifrån p-pillret). Väldigt fina och trevliga ungar fick hon!

Nu har jag gjort en djupdykning bland mina fotografier och hittat kort på de två katterna som jag fick från paret som hade så hiskeligt många djur. Så, här är Gullan och Grålle:
[attachment=13403:Gullan.jpg]
[attachment=13404:Grålle.jpg]

Får jag presentera Vincent och Vendela, stallkatter.

Så underbara

Åh, vilken ljuvlig bild! De ser verkligen ut att njuta o ha det bra i stallet.

[attachment=13491:Lilja_lapar_sol.jpg]
Min första "Lilja" som unge. Visst ser det mysigt ut att bara ligga där och lapa sol?!

ååh så fin, ser ut som om hon åtminstone för ett ögonblick bara slappnar av och njuter (kan ju vända rätt fort hos de små ...

Jodå! Hon väntade nog bara på att matte skulle ta på sig sockarna, så att hon fick busa med fötterna!

Hittade lite mer bilder på mina ungar....först två tröttisar och sen en lite ledsen "Bengt"

Åh, vad kattungar är ljuvliga!

Busmumriken Oscar - efter Oscar Wilde med betoning på efternamnet.


[attachment=13563:Busmumrik.JPG]

Skogstoken Tyson - tror att han tar från de rika och ger till de fattiga...


[attachment=13564:Tyson060712.jpg]

Skruttan - förste hönsväktare

[attachment=13565:Skruttan060713.JPG]

[attachment=13788:3_svarta_1_grå.jpg]
Hur många katter ser ni på denna bild? Det är tre busiga ungar på en sopsäck!

Findus-Jansson:

[attachment=13789:findus2.JPG]

3 + en tass för mycket?

Oh vad era katter är söta.

I dag fick jag veta att de hittat halsbandet efter stallkatten Sonny ute på åkern. Han har varit borta flera veckor så nu är hoppet ute. Han och hans bror (som finns kvar) är de mysigaste katter jag träffat på år och dagar. Vila i frid Sonny





stallkatten.jpg

Nä nu får jag skärpa mig... orkar inte skriva i min egna tråd... Men jag tittar på era fina bilder fast jag inte kommenterat dem. Här kommer min Kasper igen:





Så hemskt!

Jättetrist. Räven har nog varit i farten. Har sett räven och katterna ihop i hagarna många gånger, men för det mesta klarar sig katterna. Men han var så go, så speciell, så vacker, så mjuk o fluffig.. Dessutom överlevde han att en häst trampade honom i huvudet (mycket halm under), så varför en attans räv!! Den "randiga" bonnkatten är min favorit, Kasper är jättefin..